Vem där? – Hamlet, Snowden och övervakningsstaten

 

Kungen: Säg, varför går du liksom tyngd av moln?

Hamlet: Tvärtom - här får jag alltför mycket sol.

 

Övervakningen leder inte till större klarhet, skriver idéhistorikern Oddnejm, utan till ökad självcensur och förljugenhet, större vilsenhet och brist på förtroende. Shakespeare skildrar inte övervakning som en vidare effektiv metod, utan som en problematisk sådan.

Shakespeares drama fyllt av lögner, svek och falskspel,  inleder med frågan: "Vem där?" Alla spanar på alla och hela Danmark är en övervakningsstat som präglas av misstänksamhet och känslan att man ständigt är bevakad. Hamlet har alltför många ögon på sig. Han får "alltför mycket sol". För att skydda sig i denna korrumperade värld gömmer alla sina verkliga avsikter samtidigt som de lägger ut fällor för varandra och försöker räkna ut vad de andra tänker göra. Att vara eller inte vara på riktigt; det är den verkliga frågan i dramat. Hamlet säger till Ofelia: "Vi är fähundar allihop, så tro inte någon av oss. Ge dig av till ett kloster!"

Hamlet spionerar på kungen för att se om han dödade Hamlets far. Polonius smyger på Hamlet för att veta om han är kär i hans dotter. Claudius sänder ut hovmän för att speja på Hamlet och reda ut om han planerar att ta hämnd. Samtliga söker sig till skuggan för att nå större klarhet, som Polonius säger: "med lögnens bete fångas fisken Sanning".

Problemet är att karaktärerna trasslar till det för varandra och skapar ännu fler bekymmer. Trots att Hamlet är under ständig övervakning förblir han en gåta för människorna omkring honom. Övervakningen leder inte till större klarhet, utan snarare till ökad självcensur och förljugenhet, större vilsenhet och oro. Shakespeare skildrar inte övervakning som en effektiv metod, utan som en problematisk sådan. Karaktärerna vill gärna spana på andra, men de gillar inte när andra spanar på dem. Hamlet värdesätter inte kunskap som nås genom att bara titta på honom: "I hjärtat bär jag det som är förmer än detta sorgens hölje som ni ser."

Övervakningen sker sällan med rent uppsåt. Kungen är den lömska politikern som utger sig för att bry sig om folket och ta hand om Hamlet, men i själva verket ruvar han på en otäck hemlighet och är rädd för vad Hamlet kan göra mot honom om kungen synas. Polonius avslöjar hur sådana politiker fungerar: "De kommer viskande med fromma fraser för att bedra dess bättre." Det är därför oroande att övervakningsstaten även i vår tid rättfärdigas med argumentet att befolkningen måste skyddas - framförallt mot terrorism efter den 11 september. Samtidigt har en stor del av de hemligstämplade dokument som Edward Snowden läckte i själva verket inte alls med terrorism eller nationell säkerhet att göra. De handlar istället om industriell, finansiell och ekonomisk konkurrens mellan olika länder.

Visselblåsaren Snowden avslöjade i juni 2013 att flera miljoner människor världen över har fått sina datorer och telefoner övervakade utan brottsmisstanke. USA:s säkerhetsmyndigheter NSA och FBI har avlyssnat servrarna hos nio av de största internetjättarna, däribland Microsoft, Google, Facebook, Apple, YouTube och Skype. Snowden fick nog av att jobba som teknisk assistent på underrättelseorganisationen CIA och sedan som konsult åt National Security Agency. Han flydde till Hongkong och läckte dokumenten, vilket kom att bli en global skandal för den amerikanska regeringen. Cirka två veckor senare åtalades Snowden i USA för spionage.

Ett problem med vår tids övervakningsstat är att den har visat sig vara svår att kritisera. Snowden är stämplad som förrädare av USA:s toppolitiker som vill ställa honom inför rätta. Snowden tvingades gömma sig och flytta utomlands för att avslöja dokumenten. Idag lever han i Moskva där ryska myndigheter har gett honom tillfälligt uppehållstillstånd. Hamlet säger att "[o]nd gärning bryter fram i dagens ljus, hur djupt den än grävts ner i mull och grus." Men det är fortfarande någon som måste avslöja gärningen; den avslöjar inte sig själv. Några av de allvarliga risker som finns med att ha en övervakningsstat som inte låter sig kritiseras, är att den inskränker på folks möjligheter att yttra sig, demonstrera och organisera sig mot statens övergrepp. Övervakningsskandalen som Snowden avslöjade visar att den amerikanska staten inte har respekterat sina medborgares integritet. Den har varken skyddat deras rätt till en egen personlighetssfär eller skyddat deras frihet att dela med sig och ta del av varandras information och tankar utan offentliga myndigheters inblandning.

Rätten till integritet och privatliv har dock för länge sedan urholkats i den Facebook-era vi nu lever i. Politiker besegras genom att få sina intima hemligheter avslöjade. Kändisar hängs ut i skandalpressen och jagas till döds av paparazzifotografer. Och dokusåpa efter dokusåpa avslöjar allmänhetens hunger efter att få gotta sig i andras privatliv. Hamlet visar dock att problemet inte är tidstypiskt utan i själva verket tidlöst. Frågan är om vi någonsin kommer att kunna respektera varandras integritet. Är vi dömda till självcensur och evig maskerad i vårt ruttna Danmark?

 

More of my writing

My clients