American Idiot: Kontrolleras vi av media?

Sherlock Holmes trodde att hjärnan var som en vindsvåning med begränsat lagerutrymme: "Det är därför av högsta vikt att inte låta värdelös fakta knuffa ut den av värde." Sir Arthur Conan Doyles mästerdetektiv menade att man måste vara försiktig med vad man fyller huvudet med, så man har nytta av det som tas in istället för att det är ivägen. Goethe hade en liknande tanke. Han skrev: "För övrigt avskyr jag allt som endast informerar mig, utan att stegra min verksamhet eller omedelbart levandegöra mig."

Idag lever vi i en annan tid än Goethe och Doyle. Information finns i överflöd och ofta är den svår att välja bort. Den kan bli direkt ohanterlig om man vill hänga med och ha koll på alla mail, tweets, nyheter och Facebook-uppdateringar. Som beslutstagare har vi en begränsad kapacitet för att bearbeta saker. Vi distraheras därför också lätt av blinkande reklam och störande rubriker. Hjärnan bearbetar vad vi ser, inte bara det vi väljer att se.

Den nya tidens krav på att nyheter måste nå ut allt snabbare och att djuplodande kulturreportage alltmer ersätts av konsumentupplysande recensioner, medför att eftertänksamheten marginaliseras. Det som hör samman i tidningar hinner inte kopplas ihop. Information ordnas inte upp, utan staplas på varandra som att allt var likvärdigt: nobelpris-och-kändisskvaller-och-ebolakris-och-kostråd-och-fotbollssnack-och ... Nyhetsvärlden blir så enorm att läsaren måste rycka på axlarna åt det mesta. Uppmärksamheten och förmågan att bli upprörd räcker inte till. Ibland är likgiltigheten inte ett val, utan ett måste för att gå vidare.

Media spelar idag rollen som världssamvete. Det är tack vare media som dagens människor är medvetna om att fattigdom och diskriminering inte är nationella utan globala problem. Men det är samma media som fördummar oss. Det dyker ständigt upp nya isberg som hotar att sänka oss: ekonomiska, ekologiska och sociala kriser. Samtidigt gör reklamen oss rädda för att inte hänga med och vara utanför (om du inte köper den här bilen så kommer du inte att framstå som viktig!). Men reklamen erbjuder också bot. Man har alltid valet att köpa sig fri från sin rädsla. Om man är en god konsument så slipper man lida - så tjäna Mammon! Att rädslan snart återvänder är dock inget som nämns. Att konsumenter fördummas och förblindas är ju det som håller liv i systemet - det gör att vi fortsätter konsumera.

Massmedia visar vad verkligheten i grund och botten går ut på: Kampen mot att bli exkluderad. Reality-TV handlar om att filma "verkligheten", ofta vardagslivet för människor som försöker exkludera varandra så de inte själva exkluderas. Verkligheten, som den framställs, handlar om att inte hamna utanför utan att ständigt vara i fokus.

Författaren Michael H. Goldhaber myntade begreppet "uppmärksamhetsekonomi" som handlar om den hårdnande kampen om uppmärksamhet i en värld fylld av tv-kanaler, filmer, tidningar och reklamskyltar. Goldhaber menar att det idag finns en gränslös tillgång på information. Den som hamnar i fokus styr vart pengarna går, men syns du inte så finns du inte. Det är därför som medier fiskar efter uppmärksamhet med sensationella nyheter och artister gör allt för att dra blickar till sig. Att föräldrar blir upprörda över Miley Cyrus fräckheter stoppar henne inte från att tjäna miljoner dollar på deras barn. Det hjälper henne att hamna i fokus.

Att material blir alltmer tillgängligt med hjälp av sociala medier och fildelningssajter, gör att man sparar tid och får mer kontroll. Men det kräver samtidigt att man lär sig sålla bland all information. Internet är fyllt av strunt, skräp och snusk som riskerar att föra en på villovägar. Varje läroprocess kräver motstånd och bara intresset kan göra att motståndet inte märks, men om man ständigt distraheras är det svårt att hålla sig koncentrerad och inte tappa intresset. Det är svårt att göra intellektuella ansträngningar som kräver längre tid - speciellt i vår tid.

I värsta fall leder detta till att viktiga saker som samhällsdebatt och journalistik förtvinar till idel underhållning, eftersom tal och artiklar måste vara korta och snärtiga för att en publik med dålig fokus ska kunna hänga med. Det är i en sådan dystopisk värld som politiker, enligt författaren Aldous Huxley: "bara vädjar till väljarnas svagheter, aldrig till deras eventuella styrkor. De gör inga försök att utbilda massorna så de kan styra över sig själva, utan nöjer sig med att manipulera och exploatera dem."

Filosoferna Adorno, Horkheimer och Marcuse var pessimistiska över den manipulering och banalisering av existensen som det moderna samhället medför. De såg ingen större skillnad på kulturindustrins kontroll över massornas medvetanden och kommunismens indoktrinering. Filosofen Slavoj Žižek menar att njutning inte handlar om att utöva sin frihet, utan även den är ett tvång. Det moderna samhällets imperativ är: Njut! Dagens hedonism handlar inte om att uppfylla verkliga begär, utan att tillfredställa ett gränslöst antal artificiella begär som påtvingas av media. Konsumenter är ständigt pressade att framstå som unga, friska och vackra, enligt Žižek. De lever för att njuta men i grunden är de olyckliga. Det är fruktansvärt att känna att man inte räcker till, och det är svårt att hänga med i alla trender, nyheter och serier som man ska ha sett med ett överflöd av information.

I den utsträckning det stämmer att samhället fördummas av media, behövs inte mindre eftertänksamhet, bristande koncentration och större likgiltighet. Det behövs snarare ett kritiskt filter som Sherlock Holmes förespråkade, med uppgiften att gallra bort orimliga antaganden, förhastade slutsatser och felaktigheter. Kritisk läsning bidrar till autentiska individer, men det är en förmåga som tränas upp. Den kräver fokus och erfarenhet. Likgiltighet, okunskap och bristande filter, däremot, är ödesdigra. De garanterar förtryck och utanförskap. De skapar rädda och förvirrade American Idiots som bara väntar på att bli kontrollerade av media.

More of my writing

My clients