Reflections: Mad Men & Existentialism

Manuscript

Mad Men is an American television drama series about the advertising world of the United States in the 60s. The show is about ambitious men and women who do anything to sell. It's about hunger, need and greed for money, power and sex.

Mad Men is an award-winning and critically acclaimed show, but soon it's over. Season 6 has ended and season 7 will be the last, according to the creator Matthew Weiner. Soon we will finally know the mysterious Don Draper's ultimate fate.

The end has been around since the beginning, however, because the 60s are marked by societal changes reflected in the "Mad Men". The male domination and sexist jargon in the work life is coming to an end, even if only slowly so. Smoking and alcoholism in the office are also coming to an end and they are all the more seen as real health problems. The Cuban Missile Crisis and the Soviet nuclear program, in turn, breed the fear that the world will perish and that life hangs by a thread.

The keywords of existentialism - freedom, responsibility, choice and anxiety - are useful to open up Mad Men's dark and complex depths, under its flashy surface. The show is characterized by the existential feeling that we live in constant uncertainty, in a seemingly meaningless and absurd reality. It's also characterized by the feeling that at the end of the day, we only have ourselves to blame.

An important part of Mad Men is the study of its main character Don Draper's existential quest for meaning, happiness and identity. There are several men, often men and mad men for that matter, which can help us understand Draper's quest through the 60s. At the same time they can help us understand our own quest in 2013.

The Danish philosopher Søren Kierkegaard writes in the book Either/Or: "My sorrow is my knight's castle, which lies like an eagle's eyrie high up upon the mountain peaks among the clouds. No one can take it by storm. From it I fly down into reality and seize my prey".

Kierkegaard's description brings the Russian author Fyodor Dostoyevsky's outcast to mind, the sick man in the novel Notes from Underground. In this novel the narrator has isolated himself and gone underground to aim the pencil against a world that he refuses to conform to. The narrator is both conceited and self-loathing, but most of all he hates people around him to the extent of drowning in spite and ink.

He writes: "In their eyes, intelligence equals badges of rank. At sixteen, they already talked about where to make the best career. Much of this was of course a result of stupidity and bad role models who surrounded them through childhood and onwards. They were already ruined morally, had become little monsters."

Don Draper is also trapped in his grief like Kierkegaard. He doesn't harbor the disgust of Dostoyevsky's outcast, but he carries a burden that no one can lift from his shoulders.

Draper has several features in common with Kierkegaard, who's usually acknowledged as the first "existential" philosopher. Draper and Kierkegaard both have a serious disposition, a problematic relationship with their fathers, multiple personalities, problems with women and a longing away from stifling norms.

Although, at least in the beginning of Mad Men, Draper is leading the life that Kierkegaard abhors the most: the "perfect" life. Kierkegaard mocks people who prefer well-regulated societies where "everything is timed to the minute"; people like Draper who gets married, raise children and has a successful career precisely as expected; people who buy the right clothes, car and television. If the society is Christian, then they go to church. If the society is communist, then they attend party meetings, because it's "what you do".

The German philosopher Martin Heidegger talks about the importance of being true to yourself, to be "authentic" and stand up for what you believe in, rather than creating shallow relationships. Today, for example, it's tempting for the vain to count the numbers of friends on Facebook, and engage in anti-social me-booking rather than to value real friendships.

The French writer Jean-Paul Sartre also talks about authenticity, neither to deny the responsibility of one's actions nor to blame the circumstances. This is to have "bad faith", in Sartre's words. To live in bad faith is to deny your freedom and see yourself as an object without choice, rather than a free subject.

Don Draper is a master at keeping his relationships on a superficial level and living in bad faith. He is both uncaring and unfaithful, an alcoholic and a womanizer. Like other famous Dons, the Spanish monk Tirso de Molina's Don Juan and Mozart's Don Giovanni, he has a demonic thirst for life. At the same time he's arrogant and cares more about his own pleasure than the feelings of others. He finds peace in the bottom of the bottle. It's Draper's way to relieve his anxiety. He drowns himself in whiskey and women.

According to Kierkegaard, such a self-indulgent life will never be satisfactory. A life that is limited to feeling pleasure and avoiding boredom is doomed to eventually repeat itself endlessly. Another glass, another sale, another girl, but the same old emptiness, thirst and futility.

Draper is stuck in a vicious circle of short-term pleasures. He's sick because he's eaten too much candy. In the words of the Buddha, Draper is clinging to his ego and refuses to change. He's looking for a fixed point in a liquid ocean, therefore he suffers.

The American author Bret Easton Ellis writes about an even more tormented man than Draper, in his novel American Psycho. The protagonist Patrick Bateman is well educated, intelligent and wealthy. He's living the dream in Manhattan, with a beautiful woman, body and apartment, but behind his perfect facade, he's nothing but emptiness.

Bateman suffers from the feeling that everything is insincere and meaningless. He feels that others create his fate. His movements are constructed. "Sex is mathematics." There is something fundamental that is missing. Bateman says: "Love cannot be trusted. Surface, surface, surface was all that anyone found meaning in... this was civilization as I saw it, colossal and jagged..."

In the novel Fight Club by the author Chuck Palahniuk and its film adaptation by the director David Fincher - both guys from the States -, a similar feeling is expressed: that everything is insincere and that we have become our own strangers. "We buy things we don't need," it's said in Fight Club, "with money we don't have to impress people we don't like."

There is often a gap between ideals and reality. Our self-image jars with how we actually live. We are outraged by the fact that children work hard in factories and on the streets of Bangladesh, instead of going to school. As consumers, however, we are looking for cheap clothes. We are troubled by substandard animal transport, but as consumers we're looking for cheap foods.

The result is often that we tamper with integrity to make a buck. First and foremost we are consumers and shopping is mathematics. We have no real choice if we're constantly running for the cheapest price. We have no freedom when corporations are choosing for us. And without freedom and choice, we are objects rather than subjects, hence the feeling that we don't even know who we are.

Don Draper is lost. The grief is his knight's castle that no one can storm. No matter how much power and pleasure he gets, it seems like nothing can save him.

The end has been around since the beginning of Mad Men. Draper sees the vanity of it all - constantly. Neither his relationships nor happiness last. Everything around him is on the decline. The Kennedy brothers are shot as well as Martin Luther King. The only thing that lasts is sorrow.

Kierkegaard says that it's useless trying to escape despair. A life devoted to flee or disguise despair is paltry. But we can choose despair. If we understand what causes our melancholy and acknowledge our anxiety, we can build a more transparent self, free from hidden fears and regrets. It's hopeless to aim for a life without pain, but at least we can choose an authentic life.

Rather than being overwhelmed by the emptiness that we try to look away from, even though it constantly returns, we can look it in the eyes. Instead of pretending that the end doesn't come, we can embrace the change. Rather than cling to the ego, we can let it go and start to grow instead.

When we idealize ourselves and lie to the people we love, it's hardly surprising if we wake up one day, like Don Draper or Franz Kafka's Gregor Samsa, transformed into a giant insect, with a hard shell on the surface that's driving us mad, and the voice inside about once being men.

Manus

Mad Men är en amerikansk dramaserie om reklamvärlden i 1960-talets USA. Serien handlar om drivna människor som gör allt för att sälja. Den handlar om statusjakt, begär, makt, och könsskillnader.

Mad Men är både prisbelönad och kritikerrosad, men det är inte långt kvar tills serien är slut. Säsong 6 är avslutad och säsong 7 kommer att vara den sista, enligt seriens skapare Matthew Weiner. Snart får vi äntligen veta den mystiske Don Drapers slutliga öde.

Slutet har dock funnits med ända från premiären, då 60-talet präglas av många samhällsförändringar som återspeglar sig i the Mad Men. Männens herravälde och sexistiska jargong i yrkeslivet är på väg mot sitt slut, om så i långsam takt. Rökning och alkoholism på kontoret är också på nergång och upplevs alltmer som hälsoproblem. Kubakrisen och Sovjets kärnvapen föder i sin tur rädslan för att hela världen skall gå under, och att livet hänger på en skör tråd.

Existentialismens nyckelord - frihet, ansvar, val och ångest - är användbara för att öppna upp Mad Mens mörka och komplexa djup, under dess stiliga och påkostade yta. Serien präglas av den existentiella känslan av att vi lever i ständig osäkerhet, i en till synes meningslös och absurd värld. Den präglas också av känslan att vi bara har oss själva att skylla vid dagens slut.

En viktig del av Mad Men är dess studie av huvudkaraktären Don Drapers existentiella sökan efter lycka, mening och sig själv. Det finns ett flertal män, ofta män och inte sällan just Mad Men, som kan hjälpa oss att förstå Drapers sökan genom 60-talet. Samtidigt hjälper de oss att förstå vår egen sökan 2013.

Den danska filosofen Søren Kierkegaard skriver i boken Antingen-eller: "Min sorg är min riddarborg som likt ett örnnäste ligger högt uppe på bergens toppar mellan molnen; ingen kan storma den. Från den flyger jag ned till verkligheten och griper mitt byte".

Kierkegaards beskrivning för tankarna till den ryska författaren Fjodor Dostojevskijs utstötta och sjuka människa i romanen En underjordisk dagbok, där berättaren har isolerat sig och gått under jorden för att rikta pennudden mot en värld som han vägrar att inordna sig i. Han är både egenkär och ser sig själv som en usling, men framförallt avskyr han människor omkring sig i sådan utsträckning att han måste skriva av sig.

Han skriver: "För dem var intelligens lika med gradbeteckningar. Sexton år gamla pratade de redan om var man bäst kunde göra karriär. Mycket av det här berodde förstås på dumhet och dåliga förebilder som omgett dem hela barndomen och vidare upp i åren. Moraliskt var de redan förstörda, hade blivit små monster."

Även Don Draper är instängd i sin sorg likt Kierkegaard. Han hyser inte lika stor avsky mot världen som Dostojevskijs underjordiska dagboksskrivare, men även Draper bär på en tyngd som ingen kan lyfta från hans axlar.

Draper har ett flertal gemensamma drag med Kierkegaard, som brukar räknas som den första "existentiella" filosofen. Gemensamt har både Draper och Kierkegaard: en allvarlig läggning, en problematisk fadersrelation, olika personligheter, problem med kvinnor och en längtan bort från kvävande normer.

Trots det lever Draper, åtminstone i början av Mad Men, just det liv som Kierkegaard kanske avskyr mest: det "perfekta" livet. Kierkegaard hånar människor som lever likt uppdragna klockor, och tajmar allt efter samhällets förväntningar; människor som lever likt Draper för att gifta sig, skaffa barn och göra karriär som alla andra; människor som köper de rätta kläderna, bilen och teven. I ett kristet land går de i kyrkan. I ett kommunistiskt land går de till partimöten, för det är vad som förväntas av en.

Den tyska filosofen Martin Heidegger talar om vikten av att vara "autentisk", att vara sann mot sig själv och stå för vad man tycker och tänker, snarare än att bara skapa ytliga relationer. Idag är det exempelvis frestande för fåfängan att hellre räkna antalet vänner på Facebook, och skryta om sig själv hellre än att värdesätta äkta relationer.

Den franska författaren Jean-Paul Sartre talar även han om autenticitet, att inte frånkänna sig ansvaret för sina handlingar och skylla på omständigheterna. Sartre kallar detta att hysa: "ond tro". Att leva i ond tro är att förneka sin frihet och se sig själv som ett objekt utan valmöjligheter, snarare än som ett fritt subjekt.

Don Draper är en mästare på att behålla sina relationer på ett ytligt plan och leva i ond tro. Han är både känslokall och otrogen, kvinnojägare och alkoholist. Han har likt andra kända Dons, den spanska munken Tirso de Molinas Don Juan och Mozarts Don Giovanni, en demonisk törst efter livet. Samtidigt är han arrogant och bryr sig mer om sin egen njutning än andras känslor. Han hittar lugnet i botten av flaskan. Det är Drapers sätt att lindra sin ångest. Han dränker sig i whiskey och kvinnor.

Enligt Kierkegaard kan ett sådant njutningslystet liv aldrig vara tillfredställande. Ett liv som begränsas till att känna njutning och att slippa tristess är dömt att slutligen upprepa sig oändligt. Ännu ett glas, ännu ett sälj, ännu en kvinna, men likväl samma tomhet, törst och känsla av menlöshet.

Draper sitter fast i en ond cirkel av kortvariga njutningar. Han mår dåligt för han äter sig mätt på godis. I Buddhas termer klänger Draper sig fast vid sitt ego och vägrar låta sig förändras. Han söker efter en fast punkt i ett flytande hav och är därför dömd att plågas.

Den amerikanska författaren Bret Easton Ellis skriver om en ännu mer plågad människa än Draper, i romanen American Psycho. Huvudkaraktären Patrick Bateman är välutbildad, intelligent och förmögen. Han lever drömlivet på Manhattan, med en snygg kvinna, kropp och lägenhet, men bakom sin perfekta fasad är han idel tomhet.

Bateman lider av känslan att allting är förljuget och meningslöst. Han känner att andra skapar hans öde. Hans rörelser är konstruerade. "Sex är matematik." Det finns något fundamentalt som saknas. Bateman säger: "Kärlek går inte att lita på. Yta, yta, yta var det enda någon fann mening i ... detta var civilisationen som jag såg den, kolossal och trasig ..."

I boken Fight Club av författaren Chuck Palahniuk och dess filmatisering av regissören David Fincher - båda från USA -, uttrycks en liknande känsla av att allting är förljuget och att vi har blivit våra egna främlingar. "Vi köper saker vi inte behöver" sägs det i Fight Club, "med pengar vi inte har för att imponera på människor vi inte gillar."

Det finns ofta ett glapp mellan ideal och verklighet. Självbilden skär sig med hur vi faktiskt lever. Vi upprörs av att barn arbetar hårt i fabriker och på gatan i Bangladesh, istället för att gå i skolan, men som konsumenter letar vi efter billiga kläder. Vi upprörs av undermåliga djurtransporter, men som konsumenter letar vi efter billigt kött.

Resultatet blir ofta att vi tummar på integriteten för att göra ett klipp. Först och främst är vi konsumenter och shopping är matematik. Vi har egentligen inget val när vi springer efter det lägsta priset. Vi har ingen frihet när företag väljer åt oss. Och utan valmöjligheter och frihet är vi objekt, inte fria subjekt, därav känslan av att inte veta vem vi är.

Don Draper är vilsen. Sorgen är hans riddarborg som ingen kan storma. Hur mycket njutning och status han än uppnår, så verkar inget kunna rädda honom från oket han bär.

Slutet har funnits med ända från början i Mad Men. Draper får ständigt se hur förgängligt allt är. Varken hans förhållanden eller lycka består. Allt är på nedgång omkring honom. Bröderna Kennedy skjuts ihjäl såväl som Martin Luther King. Det enda som består är sorgen.

Kierkegaard menar att det är lönlöst att försöka fly förtvivlan.  Ett liv som ägnas åt att fly eller maskera sin förtvivlan är futtigt. Kierkegaard menar dock att vi kan välja förtvivlan. Om vi bättre förstår vad som orsakar vår melankoli och erkänner vår ångest, så kan vi forma ett mer transparent jag som är fritt från rädslor och saker vi ångrar. Det är hopplöst att försöka leva ett liv utan smärta, men vi kan i alla fall leva ett autentiskt liv.

Hellre än att förkrossas av tomheten som vi försöker se bort från, men som ständigt gör sig påmind, kan vi se den i ögonen. Istället för att låtsas om att slutet inte kommer, kan vi bejaka förändringen. Istället för att klamra oss fast vid egot, så kan vi bli något mer om vi släpper taget.

När vi idealiserar oss själva och ljuger för de vi älskar, är det föga förvånande om vi en dag vaknar upp, likt Don Draper och Franz Kafkas Gregor Samsa, förvandlade till ett enda stort kryp, med ett hårt skal på ytan som driver oss till vansinne, och rösten inuti om att vi en gång var människor.

More of my work

My clients