Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för Stålmannen som ondskefull påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt som kör över människor likt kryp är skrämmande. Den för tankarna till George Orwells Big Brother, diktarorer som Stalin och Mussolini, och storhetsvansinniga Bond-skurkar som vill ta över världen.

Har man läst Nietzsches samtliga verk, emellertid, och inte bara utdrag här och var som är tagna ur kontexten, så vet man att Hitler inte var Übermensch. För er som har annat att göra än att läsa Nietzsche hela dagarna så presenterar jag här i korthet vad han var ute efter. “Skåda! Jag upplyser om övermänniskan. Han är meningen med allt."

Nietzsches lyriska stil och ständigt utvecklande tankevärld gör att hans böcker ofta motsäger varandra. En fast definition av Übermensch ges inte. Nietzsche trodde för den delen inte på objektiva grunder: "Gud är död." Han trodde inte heller på ett perfekt språk med ord som inte glider i betydelse. Det vi säger är aldrig exakt, utan alltid öppet för tolkning: "jag anser över huvud taget att "den riktiga perceptionen" [...] är en motsägelsefull orimlighet."

Übermensch bör förstås som en metafor som Nietzsche ville hamra ut. "Super" som i Superman är förresten latin för tyskans "über"och svenskans "över". Idén om övermänniskan handlar för Nietzsche om att uppfinna ett nytt ideal. Han var extremt kritisk mot kristendomen och dess värden som var etablerade i hans tid. Kristendomen fyllde människors liv med ångest, lidande och rädsla. Nietzsche avskydde också längtan efter himmelriket som gjorde livet till en väntan på något bättre. Han menade att livet här och nu är allt vi har. Det måste därför bejakas och fyllas med glädje, dans och storhet.

Enligt Nietzsche var människan av hans tid dekadent, girig och rädd. Hon måste därför över-skridas, förvandlas. Är kritiken ännu giltig? Idag startar USA ännu krig på andra sidan jorden för att skydda sitt hemland. Är det tecken på överdriven rädsla? Obamas regering avslöjades nyligen för att massövervaka sin befolkning utan deras vetskap. Vad finns det för skäl bakom att omyndigförklara människor på det sättet?

En högre människa är ännu värd att slåss för. Dagens människa är, enligt Nietzsche, en bro till något större. Vår storhet ligger i att vi kan överskrida oss själva. Vi behöver inte någon som håller oss i kopplet och sparkar på oss. Vi kan själva inse att vi behöver utvecklas om någon inspirerar oss.

Istället för att predika om kyskhet och utmåla sex som något "orent", vilket kristendomen har gjort i all tid för att den ser jordelivet och köttet som något smutsigt, så kan vi sluta döma ut sexiga musikstjärnor som "slampor" eller "offer". Vi är inte bara huvud utan även kroppar. "Prästen gör naturen värdelös, gör den ohelig".

Istället för att lyda Lagen - Guds eller statens - så kan vi kultivera våra egna dygder och göra det som är rätt för att vi tror på det innerligt. Vi behöver inte leva som barn som måste tuktas och vi behöver inte längre gå via Gud för att hitta oss själva - det var vi som uppfann honom! Vi har, som det står i bibeln, styrkan inom oss: "Omvänd er. Himmelriket är nära."

Nietzsche som riktar "den mest fruktansvärda av alla anklagelser" mot kristendomen är likväl den som samtidigt pratar om att "Guds rike" inte finns "över jorden" eller kommer efter döden utan är "ett hjärtats erfarenhet; det finns överallt, det finns ingenstans ..."

Enligt Nietzsche är kristendomen - och dess värden - mänsklighetens skamfläck, för den har fullständigt missuppfattat ett kärleksfullt sätt att se på livet och istället förstått "Guds rike" som en plats. De människor som har lydit prästerna har låtit sig frestas av en framtida belöning, himmelriket som en sorts lön till "fromma" eller snarare "hagalna".

Kanske prästerna kan översättas med dagens politiker. Kanske löftet om framtida belöning kan ersättas med vallöften och kanske vi idag istället "tror" på politiker genom att rösta på deras ut-sagor om hur de kommer att rädda oss från helvetet. Om vi ger makten till dem, snarare än behåller den själva, så kommer allt bli bättre ... Visst, men vad säger historien? Vietnamkriget, Irak-kriget, Syrien ... Tar politiker hand om oss eller kör de oss i diket - gång på gång?

Hursomhelst så handlar Nietzsches Übermensch om att människan kommer att överskrida sig själv när hon slutar att flöda ut i ännu en Gud. Människan måste, enligt Nietzsche, lära sig att ta ansvar över sig själv och behärska sin egen styrka, snarare än att fortsätta krypa ihop som en rädd liten varelse som andra måste ta hand om, vare sig det är präster eller politiker. "Vem hatar jag mest av dagens slödder? Socialistslöddret".

Gör detta Stålmannen till anti-Übermensch, eftersom han är en frälsarfigur och mannen som räddar oss? Nej, Stålmannen räddar inte dagen för att hålla oss kvar i vår rädsla och behöva honom ännu mer. Han gör det för att använda sin styrka på bästa sätt, för att hjälpa, inge hopp och inspirera. Han nöjer sig inte med att bara vara en människa med fel och brister, utan strävar efter att ständigt utmana sig själv och göra bättre.

I Man of Steel, som kom ut i år, är det endast Stålmannen som kan vara bryggan mellan två folkslag, människor och utomjordingar. Här är han över-människan som kämpar för att rucka på gamla föreställningar om "vi mot dem" och kan överskrida gamla värden som vi borde kasta av oss.

Stålmannen har dock funnits med länge och förvandlats genom åren. På 30-talet slogs han för de förtryckta i samhället. På 50-talet var han mer av en patriot som stod för amerikanska värden. Det är först under senare delen av 1900-talet som han blev en kristuslik frälsare.

I den första storyn, av författaren Jerry Siegel och tecknaren Joe Schuster som skapade superhjälten, var Stålmannen ond: "The Reign of the Superman" (1933). Då såg han mer ut som Lex Luthor och var en maktberusad galning som ville ta över världen. Senare stories handlar dock om att Stålmannen använder sina superkrafter till att göra gott, vilket är mer i linje med vad Nietzsche var ute efter med sin Übermensch.

När man tänker på en "mäktig" människa så förs kanske tankarna först till president Obama, premiärminister Cameron och vår statsminister Reinfeldt. Många drömmer om att få bli högt uppsatta politiker som andra kan se upp till. De vill vara över andra människor. Stålmannen är dock över-människa just genom att han inte blir maktkåt och sätter sig över andra, styr och sätter i bojor. Han hade kunnat göra det, men väljer att avstå. Hans storhet ligger i att han står över den lätta vägen. Han tar inga genvägar.

Stålmannen berövar inte människorna sin frihet, utan värnar om den tills vi gör övergrepp på någon och visar att vi inte längre behärskar friheten, då räddar han de oskyldiga och anfaller bovarna. Han gör det inte för att följa lagen utan bryter ofta mot lagen, men han gör vad han måste för att göra "rätt". Stålmannen står över människans lagar, inte för att han är utomjording, utan för han värnar om livet. Det är hans första prioritet. Ingen får utöva våld eller hota om att skada någon. Först om någon går till angrepp så är våld befogat för att avvärja dem.

Det är alltså inte Stålmannens utomjordiska fysiologi, hans enorma styrka och lasersyn, som gör honom övermänsklig. Inte i Nietzscheansk mening. Det är snarare hans moraliska förmåga att vara stark, självsäker och en klippa för andra. Det är kärleken till människan, som Stålmannen lär sig av hos sina föräldrar Jonathan och Martha Kent, som gör honom till något alldeles spektakulärt.

Det finns många som vill sätta sig över andra människor och styra dem efter sin pipa, kalla narcissister som manipulerar och kör över. Men att flöda över av rikedom, att skina över andra människor och sprida värme; det är något helt annat. Stålmannen är likt en sol som lyser upp för de som kravlar i mörkret. Han inspirerar människor till att bli något högre, inte att kravla över varandra som rädda små kryp, utan att dansa med varandra, lyfta, glädja och berika varandra:

"Du stora stjärna! Vad vore din lycka, om du inte hade dem på vilka du lyser! [...] Se! Jag har fått nog av min visdom, som biet som samlat för mycket honung, jag behöver händer som sträcks fram, jag vill skänka bort och dela ut".

Vad gäller frågan om vem som hade vunnit mellan Stålmannen och Nietzsches Übermensch är svaret alltså enkelt: båda två. Vi tjänar alla på att utmana varandra och blir starkare. Vi tjänar på att vara kreativa, livsbejakande och självständiga, även rådande makthavare som kanske inte direkt gläder sig åt att någon negligerar deras värden utan skapar sina egna. I Man of Steel säger Stålmannen: "Ni är rädda för mig för ni kan inte kontrollera mig, men det betyder inte att jag är er fiende."

Kanske det är svårt att hitta konkreta värden som är nya och skapade just av Stålmannen. Ofta känns det mest som att han tar efter The American Way, men Stålmannen är i sig en myt som andra kan lära av - precis som Nietzsches Übermensch. De berättar inte exakt hur vi ska vara. De ger oss inte nya stentavlor som vi kan bära efter att de gamla har krossats. Deras storhet ligger snarare i att de inspirerar oss att våga tro på oss själva och till och med leva farligt.

Stålmannen skulle inte hålla oss borta från båten om så vi kunde skada oss, men han skulle komma till räddning så fort han hörde vårt rop. Han är modig nog att låta oss själva utveckla vår tapperhet och ta strid för vad vi tror på. Han krigar inte åt oss eller kör över oss som en paternalistisk ledare. Han vill inte se oss hukade, dekadenta och rädda, utan vill locka fram oss i ljuset och locka fram ljuset i oss. Stålmannen hade lätt kunnat styra oss, men likt Nietzsche vill han istället att vi styr över oss själva och vågar ta för oss: "Låt era skepp sätta kurs mot outforskade hav! Lev i krig med era likar och er själva [...] ni som söker sanningen! Den tiden är snart förbi då ni kunde nöja er med att likt skygga hjortar leva gömda i skogarna!"

Vad betyder allt det här just för dig? Det låter jag dig bestämma. Jag för min del behöver händer som sträcks fram, jag skänker bort och delar ut. Jag hoppas att du gör detsamma.

More of my writing

My clients