12 Years a Slave: Slaveriet var ett maktproblem, inte ett rasproblem

Bass: "The law says you have the right to hold a nigger, but begging the law's pardon... it lies. Is everything right because the law allows it? Suppose they'd pass a law taking away your liberty and making you a slave?"

 

Solomon Northup kidnappas och säljs som slav 1841. 12 Years a Slave visar hur han behandlades och vilken fruktansvärd institution slaveriet var.

Slaveriet i USA kan tacklas ur en rad olika perspektiv: ekonomiskt, historiskt, postkolonialt. Det är ett misstag att reducera slaveriet till att bara handla om rasproblem. 12 Years a Slave hamnar lyckligtvis inte i den fällan, utan visar istället slaveriets komplexitet.

Solomon Northup, vars memoarer filmen bygger på, är en fri man i New York. Han är gift och har två barn. Han klär sig som en gentleman och försörjer sig som musiker. 1841 blir han kidnappad och såld som slav. Det dröjer 12 år innan han åter blir fri.

12 Years a Slave är en fruktansvärd berättelse om hur hemskt slaveriet var. Filmen skildrar hur slavarna led och hur förfärlig en slavägare kunde vara. Men den problematiserar också bilden av slaveriet som ett rasproblem genom att måla upp en vit abolitionist som utsätter sig själv för fara när han hjälper Northup. Filmen visar dessutom att vita slavar fanns och att även svarta människor hade slavar.

Ser man till slaveriets större historia så blir det ännu tydligare varför det är ett misstag att reducera slaveriet till ett rasproblem. Belägg på slaveri hittas i några av de äldsta skrifterna som bevarats. Både kilskriftstavlor från Mesopotamien och Gamla testamentet nämner slaveri. Fenomenet har funnits ända sedan civilisationens början. Romarriket hade slavar, muslimer hade slavar, Antikens Grekland hade slavar.

Det är också värt att notera att stora delar av just afrikanska slavar har importerats till Sydamerika, framförallt Brasilien. Det är alltså inte så att slavägare genom tiderna har varit vita rasister och att bara svarta människor har varit slavar.

I 1800-talets USA var slaveriet en institution som understöddes av staten. Det låter kanske fint att lagar skulle stiftas och implementeras för att människor ska behandla varandra rättvist och moraliskt, men det är en idealiserad version av hur lagsystemet fungerar och vad polisen i sin tur upprätthåller. Under 1800-talets USA fanns raslagar som gjorde att vita och svarta särbehandlades. Detta var även fallet under större delen av 1900-talets USA. Sydafrika under apartheidepoken är ännu ett känt fall.

Slaveri och rasåtskillnadspolitik problematiserar gränserna för vad staten och demokratin får fatta beslut om. Är det okej för en vit majoritet att förtrycka en svart minoritet så länge det röstas igenom? Får demokratin stifta perversa lagar som rättfärdigar att människor får skada eller tvinga sig på varandra?

Om en sådan värld bejakas blir det märkligt att hävda att vi måste ha "lag och ordning". Perversa lagar har ju samma effekt på människor som krig har. I normala fall är det förbjudet att döda varandra, men i krig är det tvärtom en dygd att döda så många som möjligt. Där gäller inte budordet: "Du skall inte döda!" En institution som slaveri påminner med sina perversa lagar om just krig eftersom båda fenomen lyckas rättfärdiga det sanslösa.  De normaliserar det groteska.

Det fanns många (perversa) lagar i USA som var exempel på statligt maktmissbruk och en otäck form av demokrati, där majoriteten förtrycker minoriteten och lagen används för att upprätthålla orättvisan i samhället snarare än rättvisan. Det fanns lagar i sydstaterna som förbjöd ägare från att lära sina slavar att läsa och skriva, lagar som förbjöd ägare från att befria sina slavar och till och med lagar som  förbjöd människor från att skydda slavar som hade flytt från sina ägare. Om man bröt mot lagarna fick man betala dyra böter på upp till tusen dollar, vilket motsvarar ca 30 000 dollar idag.

Slavpatruller anordnades för att förhöra svarta människor och kolla deras papper. Slavpatrullerna jagade ifatt slavar som var på rymmen och utfärdade straff, till exempel piskrapp och hängningar. Om man inte gjorde sin plikt i slavpatrullen fick man betala dyra böter på svindlande belopp.

Både svarta och vita förhindrades alltså från att gå emot slaveriet som var en institution som styrdes av lag och ordning. Det är därför slaveriet var en maktfråga, inte en rasfråga. Slaveriet avskaffades först när staten drog bort sitt stöd. Det var ett fruktansvärt exempel på hur staten kan hålla hela samhället i bojor och skapa hierarkier, och både vargar och får, sadister som Edwin Epps och offer som Solomon Northup.

12 Years a Slave visar slaveriets mer magstarka sidor: terror, våldtäkt, misshandel och mord. Filmen är en fysisk och skrämmande upplevelse. Den visar också hur hjälplös man blir, både som svart och vit, i ett system där majoriteten får köra över minoriteten och lagen används för att skada människor snarare än skydda dem.

Staten, lagen, polisen och demokratin är inte goda i sig. De står inte för vad som är rätt och riktigt utan har många gånger stått för raka motsatsen. När de får makten att köra över individer så lever vi alla farligt. De bör därför inte tas för givet, utan måste ständigt visa att de kan hålla måttet. Kan de inte det måste de avvecklas.

More of my writing

My clients