The Libertine Ory

 

In English:

 

 
Greve Ory uppvaktar kvinnor med tricks. Han gör allt för att vinna över den vackra Adèle, om så det innebär att han måste klä ut sig till nunna. Likt Don Giovanni följer han inte lagen utan lusten. Herrarna är operavärldens största kvinnotjusare och båda är libertiner.

Libertinism är övertygelsen att man måste kasta av sig moraliska restriktioner om man ska vara fri. En självständig människa kan inte begränsas av regler som han själv inte vill följa. För libertinen är samhällets normer oftast bara hinder i vägen.

Markis de Sade (1740-1814) var en av de mest framstående libertinerna. Ordet "sadism" kommer från hans namn. Sade blandade filosofiska tankar med våldsam pornografi i sina skrifter, och smädade den katolska kyrkan. Han förespråkade ett minimum av social ordning och ett maximum av individuell frihet.

Ordet "libertin" kan spåras tillbaka till romarnas två ord för en fri människa. En frigjord slav kallades i det Romerska riket för en "libertinus". Om man däremot föddes fri så var man en "ingenuus". Det skamlösa och moraliskt förkastliga som libertinen associeras med, blir inte lika skamlöst och förkastligt när man betänker att "libertinus" är tvungen att frigöra sig. Han är inte fri redan från början, utan snarare fångad i en samtid som i viss mening håller honom tillbaka.

På 1500-talet var "libertin" en nedsättande term för religiösa fritänkare. Reformatorn Jean Calvin (1509-1564) använde ordet i en pamflett för att attackera sina politiska motståndare som likställde Gud med Naturen. De förkastade egendomsrätten och ville att samhället skulle dela på alla varor.

Italienska libertiner som Giordano Bruno (1548-1600) och Tommaso Campanella (1568-1639) betraktade religionen som en mänskoprodukt. Trots hot om dödsstraff och tortyr ifrågasatte de påven och den romerska kyrkans absoluta auktoritet. Campanella dömdes som kättare, torterades och fängslades. Bruno brändes på bål. Idag är han känd som en martyr för naturvetenskapen.

Lucilio Vanini (1585-1619), ännu en italiensk libertin, motsatte sig tron på själens odödlighet och likställde människan med djuren. Vanini fick tungan avskuren på order av påven som straff för sitt kätteri, och han både stryptes och brändes till aska. Likt Darwin långt senare hade Vanini fräckheten att föreslå att människan härstammar från apan.

Människans djuriska sida kom att få en allt större betydelse för libertiner efter Vanini. Framåt 1700-talet fick de allt oftare kritik för att vara erotiskt utsvävande. Giacomo Casanova (1725-1798), vars namn blev synonymt med libertinism, beskrev sig som "en slav åt sina sinnen" i sin självbiografi. Han är vida känd för sina sexuella utsvävningar runtom i Europa och sina många bedrägerier och maskerader. Casanova försörjde sig genom att lura människor på pengar, som han sedan slösade bort på spel och kvinnor. (Enligt egen utsaga hade han sex med över hundra kvinnor, inklusive en nunna.)

Greve Ory är ett exempel på den senare sortens libertin. Greven motsätter sig traditionell religion och konventionell moral i likhet med Bruno och Vanini. Men det är svårt att se honom som en martyr för det fria tänkandet. Lurendrejare som Ory satte snarare libertinismen i dålig dager.

Trots detta ska man inte vara för snabb med att döma ut Greve Ory som en bedragare rakt igenom. Det fina med libertinerna under 1700- och 1800-talet, där man hittar de mest framstående personligheterna, var att de åtminstone var ärliga mot sig själva. De förnekade inte att de också hade "låga" instinkter och begär. De förträngde inte sin dionysiska sida. Det förlåter givetvis inte Casanovas och Markis de Sades övertramp mot andra människor, men det finns ändå något stort i att våga se hela människan - även de mörka sidorna. För även de måste väl undersökas? Det räcker inte med att bara motstå ondskan. Man måste först och främst kunna urskilja ondskan, både utanför och inom sig.

Ur libertinernas perspektiv är det inget mindre än hela samhället som är svindlaren, som inte låter människor undersöka sina "låga" instinkter. Det var inte libertiner utan hela samhället som fnyste åt pornografi, sadomasochism och avvikande sexualiteter under 1700-talet. Och näsor fnyser än idag. HBTQ-personer diskrimineras i Ryssland. Sadomasochism används som sjukdomsbegrepp och är olagligt i stora delar av världen, med Sverige som undantag. När det kommer till att acceptera människans djuriska sidor och framförallt hennes sexualitet, finns det mycket kvar att lära av libertiner som Vanini, Casanova och Ory.

More of my writing

My clients