Dallas Buyers Club: Individen mot samhället

Är individens bidrag viktigt eller är det hela samhället som skall prisas för framstegen som görs? Dallas Buyers Clubger ett tydligt svar på den frågan. Filmen handlar om den lilla människan som står upp emot systemet, småföretagarens kamp mot statsunderstödda storföretag, den amerikanske smugglaren som hade hela samhället emot sig när han blev smittad av HIV.

Den verklighetsbaserade Dallas Buyers Club påminner om filmer som Gökboet (1975), Brazil (1985) och Gattaca(1997). Samtliga filmer handlar om flisan som ligger på tvären i samhället, den lilla tuvan som välter lasset.

Ron Woodroof är en liten människa. Hans ansikte är så smalt att det liknar en dödskalle. Hans fylliga hår och mustasch ser ut som att de dränerar honom på all näring. När han tömmer sina flaskor, tömmer även flaskorna honom. Spriten och drogerna lämnar honom förkrympt och kraftlös.

När Ron Woodroof besöker sjukhuset 1985 är han tanig och har en rälig hosta. T-cellsnivån är obefintlig och han diagnostiseras med AIDS. Woodroof får höra att han har 30 dagar kvar att leva, men i själva verket har han 2487 dagar kvar att leva. Men den tiden får han kämpa hårt för.

Woodroof har drabbats av "bögsjukan", som det hette under 80-talet, trots att han är heterosexuell. Ända tills nu har han trott att bara bögar kan få AIDS, och det tror även hans vänner som fryser ut honom.

När även sjukvården går emot Woodroof startar han upp en underjordisk organisation som han kallar för "Dallas Buyers Club". Woodroof smugglar in bromsmediciner till USA och distribuerar dessa till klubbens medlemmar.

FDA, som är den amerikanska motsvarigheten till Läkemedelsverket, har förbjudit bromsmedicinerna i USA som Woodroof upptäckt fungerar på AIDS-patienter. Han har därför inte mycket till val, för medicinen som säljs på laglig väg och skrivs ut av läkarna har praktiskt taget ihjäl honom. Om Woodroof vill överleva i USA så måste han därför bryta mot lagen. Myndigheterna skyddar inte befolkningen; de har ihjäl den.

Narkotikapolisen, tullen och skattemyndigheten gör dock allt som står i dess bruk för att sätta käppar i hjulet för Dallas Buyers Club. Woodroof har den värsta sortens fiender. De försöker vinna genom att göra honom svagare snarare än att göra sig själva starkare. De hindrar honom både från att konkurrera med andra företag och från att bli frisk. De hindrar honom både från att hjälpa sig själv och att hjälpa andra.

Istället för att själv bidra till bättre sjukvård så gör DEA, FDA, ICE, IRS och staten allt den bara kan för att sabotera för Woodroof. Sjukvården som han erbjuder andra för själv kunna överleva undermineras av inget mindre än staten själv.

Dallas Buyers Club visar hur farligt det är att göra paternalistiska ingrepp i människors liv, restriktioner på droger och produkter som får cirkulera, inskränkningar i vilka som får sjukvård på grund av diskrimineringspolitik, förbud mot "propaganda för icke-traditionella sexuella relationer" som det idag heter i Ryssland - för att skydda de stackars barnen från the Big Bad Bög.

Det är paternalistiska restriktioner som de ovan nämnda som staten med lagens hjälp har ålagt människor genom tiderna och fortsätter att ålägga människor världen över. Restriktionerna finns för att skydda människor, åtminstone enligt politiker själva och det etablerade narrativet, men frågan är om de gör mer skada än nytta.

Statens paternalism är farlig av flera skäl, inte minst för att den hindrar den fria marknadens inneboende förmåga att motverka diskriminering. Ron Woodroof är i början av filmen både rasist och homofob, men när han bestämmer sig för att sälja bromsmedicin så har han fler kunder att sälja till och en större marknad om han ser till efterfrågan snare än till hudfärg eller sexuell läggning. När myndigheterna agerar bromskloss för Dallas Buyers Club, så hindrar de också Woodroof från att bli en mer tolerant person. De motverkar inte homofobi och rasism utan stärker dem snarare.

Lyckligtvis lät sig Woodroof inte stoppas av staten och rådande normer. Han gjorde det som var rätt även när lagen gick emot honom. Han hade inte råd att vänta på att bromsmedicinen skulle bli laglig - om det alls skulle ske. Woodroof behövde medicinen akut om han skulle leva vidare och han behövde dra in pengar om han skulle ha råd till mer medicin. I själva verket var det hans motstridiga, tvivelaktiga och anarkistiska natur som höll honom i livet.

Woodroofs hårda kamp för överlevnad ifrågasätter i vilken usträckning staten får styra över individen och hur samhället bör se ut. Antingen tvingas alla leva i ett enda samfund där oliktänkande hämmas eller så tolereras många olika samfund som prövar olika sätt att leva på, exempelvis Dallas Buyers Club. I den senare, pluralistiska världen är människor fria att pröva på att leva i olika samfund och lämna eller justera dem som de finner bristfälliga. Samfunden får chansen att växa vidare spontant. I det USA som Woodroof levde i accepterades dock bara ett enda samfund som påtvingades allihop.

Dallas Buyers Club, som Woodroof grundade, lät människor gå samman frivilligt för att förverkliga sin egen vision av hur de ville leva (de ville överleva). Medlemmarna påtvingade inte sitt levnadsmönster på andra människor och de var inte heller ute efter att skada någon. Varför var ändå myndigheterna så måna om att stänga klubben? Varför sågs restriktionerna som nödvändiga att uppehålla, trots att de bidrog till att skada människorna som inte fick köpa bromsmedicinen som de behövde?

Föreställningen om att det ska finnas Ett Enda Samfund, En Nation eller Ett samhälle där oliktänkande hämmas, tvingade Woodroof att gå under jorden för att smuggla in och distribuera sin bromsmedicin. Ur marknadens perspektiv var Woodroof ansvarig för att ge människor vad de behövde för att överleva. Han tog hand om efterfrågan. Ur myndigheternas perspektiv var Woodroof en smugglare som sålde illegal medicin ...

Slutsatsen? Det var Ron Woodroof som gjorde jobbet och Nationen, Ein Reich, Det Stora Solidariska Samhället kan inte få äran för att jobbet blev gjort. Det var inte tack vare att USA är en sådan fantastiskt fin nation som Woodroof valde att distribuera bromsmedicin. Han gjorde det trots att hans agerande var förbjudet. Det var individen Woodroof som överkom hinder efter hinder. Han var dissidenten och anarkisten som inte kunde förlita sig på samhället utan fick ta saker i egna händer.

Det är tack vare individer som saker blir gjorda i samhället. Woodroof var givetvis påverkad av samhället som han levde i, men han var också motverkad av dess rådande normer och lagar, tabun och fördomar, myndigheter och patent. Woodroof var inte bara en cell i den större organism som är samhället. Han var en hjälte som vågade sticka ut och kämpa emot.